Jag anser mig själv vara en hyfsat väluppfostrad person som blivit en väl fungerande medlem i samhället, men trots det så känner jag mig allt mer som en satkärring för var dag som går! Jag vet att det är klyschigt att säga, men det var faktiskt bättre förr! 

När jag var ung bodde vi i ett radhusområde där alla kände alla. Det resulterade även i att alla vuxna i området kunde säga till de barn som var lite stökiga och bråkiga eller om det var någon som var ute lite väl sent kunde de skicka hem dem utan problem. Skulle någon göra så idag skulle det bli polisanmälningar hit och dit och det skulle vara bråk på gårdarna runt om i Sverige. För idag säger man minsann inte till någon annans barn utan man skall sköta sitt egna!

Det här gör mig förbannad för det finns barn i 10-12 års åldern som är ute och ränner på nätterna i vårt område fram till 23-00 på vardagskvällarna, även då det inte är sommarlov. Jag FÖRSTÅR INTE vart föräldrarna är och hur de kan tillåta att deras små barn är ute så sent, och själva!! Det är ju inte så att de är tysta heller!! 

Ungdomarna är inte nådiga de heller!! Precis utanför vårt sovrumsfönster finns en parkering och där står ungdomarna och röker och dricker och tutar på varandra i sina bilar sent på nätterna. Vart har respekten för sina grannar tagit vägen?! Förstår man inte att det stör när man gapar och skriker och tutar. Jag har också vart ung men inte 17 höll jag på sådär. Vi hade åtminstone respekt nog att festa i skogen eller liknande så vi inte skulle störa andra( eller bli påkomna). Jag har börjat trötta på den här respektlösheten som finns hos alla idag. 

Jag tycker man ser samma mönster på jobbet. Ungdomar idag har ingen respekt. Ibland dyker de inte ens upp på jobbintervjuer! Hur 17 tänkte de få ett jobb om de inte ens behagar dyka upp på intervjun?!?! 

Jag känner mig som en satkärring! Men det får bli lite hyfs på dagens barn och ungdomar!